ENSAMHET 

 

Ensamheten slog till igen

 

Den kommer ibland

 

Som en oönskad vän

 

När tystnaden blir allt för påtaglig

 

Och personen i spegeln

 

Allt för allvarlig

 

Då gräver hon sig ett djupt, djupt hål

 

Hon gräver o gräver tills fingrarna brinner och blir till kål

 

Sen står hon där på kanten av sin grav

 

Det är då hon väljer om hon vill fortsätta vara kvar

 

Hon tittar då noga på sin spegelbild

 

Pupillerna är stora och tjejen är vild

 

Med sin hand av aska krossar hon då spegelns glas

 

Både ensamheten och spegeln går i kras

 

Blod droppar på marken och hon böjer sig

 

Och i spegel skärvorna ser hon en starkare tjej

 

 

- Karin-Alice Leek Nicander