Min tandborste har inte stått i muggen hemma bredvid handfatet på fyra veckor nu.

Den förflyttas ständigt mellan handfatet hemma, väskan, handfatet hos jimmy, i väskan, handfatet hos kompis, i väskan, handfatet hemma osv..

Just nu bor den i mitt rosa tandborstfodral.

Vet inte riktigt vart jag känner mig hemma längre.

Vet inte riktigt vart jag är som mest trygg och avslappnad.

Tidigare har det varit så självklart för mig men på senare tid känner jag mig nästan lite vilsen.

Det känns som det drar i mig ifrån två håll.

Mamma o pappa vill att jag ska vara hemma, och då menar jag typ jämt och ständigt. 

Jag vill vara hos jimmy, och då menar jag typ jämt och ständigt. 

Känner mig så trygg när jag får somna i hans säng med hans arm runt mig.

Önskar jag var äldre, så mamma o pappa inte längre kan använda sig av argumentet att jag ännu inte är 18 och tills dess är det dom som bestämmer.

JAG vill bestämma över MITT liv. 

Vill bara bli klar med skolan just nu och börja jobba, för såfort jag tjänar mina egna pengar får jag göra vad jag vill.
Ni anar inte hur gärna jag vill ut och se världen. 

Det finns en tanke som skrämer mig mer än allt annat och det är att tänk om man dör innan man ser hela världen.

Tänk att leva på jorden alla sina år i exakt samma land och i exakt samma stad

JAG VILL INTE DET!
Bara tanken på att vara fast här gör mig arg, jag känner mig instängd och inlåst med handbojor bakom ryggen.
Kan inte göra något, får inte göra något. 

ALLT handlar om pengar. 
Om jag bara hade pengar skulle jag kunna göra vad jag ville. 
Då skulle jag kunna hoppa av gymnasiet nu och plugga senare.
Jag skulle kunna bo tillsammans med jimmy nu och ha råd med alla räkningar som finns.
Jag skulle kunna resa jorden runt.
Jag skulle kunna se världen.

Aja, som det är nu finns det bara en sak jag kan göra för att underlätta lite.
Och det är att skaffa en till tandborste.
En att ha hemma hos mig och en att ha hemma hos jimmy :)

Godnatt!