En vän 

Jag försvinner in i skuggan 

Du kan inte se mig mer 

Det skriker i mitt huvud 

Där borta står döden och ler

Han välkomnar mig med öppna armar

Jag vill hem igen

Jag går men känner benen darrar 

Döden säger "hej min vän" 

Rykande och orolig känsla i min mage

Magen ville säga mig något

Grå var blicken i spegeln

Vad säger du för nått?

Yrande vindar i bröstet 

Ångesten ser alltid olika ut

Dova skrik i mitt huvud

Lugn, den du ser i spegeln är fortfarande du 

Om hon sänkte sitt vapen

Det hon riktade mot dig

Vem var hon?

Om hon vågade va ledsen

Om hon berättade vad hon kände

Vem var hon? 

Vem var hon i hans ögon

Om hon släppte helt intill

Kunde hon låta sig älskas

Skulle hon räcka till

Om han rörde henne, älskade henne, hörde henne

Skulle hon våga då?

Skulle hennes ensamhet kunna bli till tvåsamhet 

Skulle det kunna vara dom två 

Trötta tankar mot kudden

Jag orkar en dag till

Svär över obetydligheter 

Räcker inte till

Torkar saft på golvet 

Försöker hålla ihop

Tittar åt ett annat håll

Försöker glömma disken

Den som ligger där och växer

Som min längtan

Efter annat än saft på golvet

En famn att somna i

Jag orkar en dag till

En dag av obetydligheter 

-Karin-Alice LN