Vimmerby som alltid har luktat skit när man svängt av på avfarten hit. 

När jag skulle välja gymnasium och mamma försökte övertala mig att i alla fall åka och kolla i Vimmerby vägrade jag. Ändå på något sätt hamnade jag på ett öppethus. När vi gick därifrån och mamma frågade lite försiktig vad jag tyckte sa jag bara att det verkade bra, men ändå fick hon ett blankt nej när hon frågade om jag kunde tänka mig att börja där. 

Gymnasiet i Vimmerby var inte ens med bland mina alternativ när jag sökte. Jag kom in på mitt första val men ändå på nått riktigt skruvat sätt hamnade jag ändå i Vimmerby när vi väl började.

Jag vet inte varför, men den här staden har alltid kommit ifatt mig på något sätt. Som en fruktansvärt jobbig hat-kärleks relation. 

Därför är det kanske inte så konstigt att jag sitter här nu. I ett hus på en gata jag fortfarande inte kan namnet på med en brevlåda med mitt namn skrivet på den. 

Det verkar som att ju mer jag försökt fly härifrån ju närmare kommer jag. Och som vanligt blir inget i mitt liv någonsin som jag planerat för. Men det gör inget den här gången heller. För det har ju blivit bra varje gång hittills ändå.