Jag är trött. Som vanligt har jag svårt att somna.
På senaste tiden har min ångest blivit värre igen. Igår fick jag en ångestattack. Jag blev ensam hemma, pappa och Sofia åkte bara till affären. Mina händer började darra först, sen benen. Mitt hjärta slog hårdare i bröstet och jag fick svårt att andas. Jag gick in på mitt rum och rev i min låda med alla mina mediciner. Slängde ut allt på min säng och läste på alla burkar och paket. Hittade inte atarxaen och såklart gav det mig ännu mera ångest och jag började gråta. Jag gick till köket och tog mina antidepressiva, tidigare än vad jag brukar, i ett desperat försök att lugna ner mig, fast jag vet att det egentligen inte hjälper ett dugg. Den medicinen funkar ju inte så. Jag la mig på min säng och hulkade och ringde till mamma. Hon kunde lugna mig genom att prata om Bella. Pappa och Sofia kom hem och mamma tvingade mig att gå ut i köket och sitta där så jag inte skulle vara själv. Efter lite mat och två glas vin kändes det bättre. Och jag vet, alkohol är det sista man ska ta till när man har ångest men jag hittade inget bättre alternativ. Jag lugnade mig och kunde sova.
Ikväll är ångesten tillbaka, inte som igår, men den finns. Mina händer darrar och jag kan inte sova. Mitt hjärta slår hårt och fort i bröstet. Jag orkar inte. Jag ska upp och jobba imorgon och här ligger jag med hjärtklappning.
Detta är så jävla värdelöst rent ut sagt.