det är konstigt hur fort man tar sig samman efter att man brytit ihop.

i alla fall är det så när det gäller mig.

ena minuten känns allting skit, världen rasar, inget går att fixa och allt är åt helvete.

gråter och är arg i några minuter

och sen, upp på benen o bara kör igen. 

tar mig samman, tänker "hur ska jag gå vidare ifrån det här", tar ett beslut,

försöker resonera, vara klok och mogen. allt på en gång.

och ännu en gång lyckas jag ta mig igenom det och fortfarande ha huvudet högt och båda fötterna på jorden.

 

med det här inlägget tänker jag ge mig själv en egoboost, det ska jag läsa varje gång jag ligger på botten.

då kanske jag lyckas ta mig upp ännu fortare. 

det gäller att ta sig samman o sätta plåster på de sår som går att plåstra.

acceptera det som är, gör vad du kan åt problemen för mer än så går inte. 

 

du är så jävla klok, du är så jävla strak, du klarar även det här, DU ÄR SÅ JÄVLA BRA!  

 

DU är den VIKTIGASTE personen i DITT liv!